Jag minns att jag ramlade i en trappa när jag var 12 år, det var då jag för första gången kände smärta i ryggslutet. Om det sedan var starten för alla min ryggbesvär kan jag inte svara på. 
Jag har besvärats med ryggont så länge så det nästintill har känts konstigt de dagar jag har haft besvärsfria dagar.

Jag har sökt hjälp från sjukvården otaliga gånger, jag har fått höra allt från att jag behöver träna mer till att jag är överviktig och psykisk sjuk. Jag har fått äta medicin och jag har blivit sjukskriven om o om igen. 
Detta tär väldigt mycket. För jag vet vad jag känner, men ibland har även läkare fått mig att tro att jag är inbillningssjuk. Fast jag innerst inne alltid vetat om att så är inte fallet.

 

För snart två år sedan fick jag en fantastisk möjlighet till att få testa på att arbeta dagtid utan tunga lyft, jag fick ett vikariat på en mottagning på lasarettet som receptionist.
Jag minns att jag kände hur smärtan i min kropp avtog mer o mer. 

Jag valde att söka in till en utbildning, Hälsocoach på Stensunds Folkhögskola, när vikariatet var över. Och jag kom in. Ytterligare en fantastisk möjlighet kom i min väg. Jag gjorde klart min utbildning, och under mitt studieår så hade jag inte alls lika ont längre. Det tog längre o längre tid mellan gånger jag kände av smärtorna.
Men visst hade jag fruktansvärt ont vissa dagar, men inte alls på samma sätt som för två år sen. 

 

I juni 2019 var jag färdig Hälsocoach, och jag bar inom mig en euforisk känsla av glädje. Jag hade aldrig mått så bra som jag gjorde nu. 

 

Då jag varit tjänstledig från min tjänst som undersköterska, så började jag nu åter igen arbeta där. Samma ställe som jag för två år sedan fick ledigt från för att bland annat stärka upp min rygg.

 

Nu hade jag stärkt upp min rygg otroligt mycket, jag hade stärkt både kropp och knopp. Och jag mådde otroligt bra.

 

Jag hann inte jobba länge förrän ryggen strejkade. 

 

Semestertiden låg framför mig, men tyvärr så hade jag mer ont än vanligt under tiden. När jag låg i en säng på vår semesterresa till Kroatien och jag hade så ont så jag knappt kunde ta mig upp ur sängen, det var då jag bestämde mig för att jag var tvungen att hitta en lösning på det här. Jag hade tills då provat allt i stort sett. Jag har tränat, träffat naprapater, fysioterapeut, läkare, ätit mediciner, lagt om kosten och jag hade även tappat flera kilon.
Jag hörde då av mig till ryggkliniken i Strängnäs och bad om hjälp. Jag skrev en egenremiss och där o då började min resa till att bli den bästa versionen av mig själv.

 

Jag har nu varit i kontakt med en fantastisk läkare i Strängnäs, efter att jag gjort både en vanlig röntgen och en MR, och nästa steg nu är att göra en smärtutredning för att få veta vilka kotor som ger mig dessa besvär. Om det visar sig att det är kotorna som är problemet så blir det en steloperation. Är det inte kotorna så är det musklerna som gör livet surt för mig.

De misstänker segmentell rörelsesmärta (SRS) på mig.

Skulle det vara musklerna som är problemet så ska jag leta efter den bästa fysioterapeuten som kan ge mig de bästa övningarna för att jag ska bli smärtfri.

 

Hur som helst, vad det än visar sig vid utredningen så har jag min målbild klar för mig. Jag ska bli den bästa versionen av mig själv, och jag siktar högt. Jag ska bli bra igen, jag ska må bra och fyllas av den härliga euforiska känslan av glädje igen.

 

Jag ska kämpa mig in i mål!!

 

Kram Anna