Jag klarar inte av att röra mig som tidigare, vilket i sin tur skapar mer smärta i kroppen.  Det är en väldigt jobbig känsla, och ibland känns det som att jag blir låst av rädslan. 

Vissa dagar bryter jag det med att tvinga mig själv att utföra det jag vill, det blir en skön känsla i huvudet men kroppen skriker till mig nej, nej, nej.... Och det är då jag frågar mig själv, ska jag lyssna till kroppen eller ska jag lyssna till huvudet.

Men jag vet att det här är början till något nytt, vad vet jag inte men varje ny dag ger mig nya möjligheter. Och lärdomar. 

Kram Anna